Viola and the family tree

Viola and the family tree (the ghost I used to be), drawing on paper, 29,7×42 cm (A3)

To be a part of different settings, to be entwined into history, mix blood and find a place in the pattern- if only for a short time. Still we are but ghosts in the twilight of the fall and new flowers will grow upon the bones of our fathers. The knowledge that the crosses and stones only grow in numbers in the cemetery collides with the inability to grasp the inflexibility of death.

Minnessten för utdöda fåglar

Kenotaf [ke-] gr. kenota’phion, av keno’s = tom och ta’phos = grav, skengrav, gravmonument rest till minne av avliden vars kvarlevor har gått förlorade eller har jordfästs på annan plats.

Bakgrund

Sedan 2010 har Mattias Frisk arbetat med en rad olika verk som behandlar människans relation till naturen, livet och döden. Genom att använda gestaltningsformer som normalt förknippas med de ritualer och platser vi brukar i samband med döden – exempelvis det sakrala rummet, begravningsritualer och de efterlevandes platser för minne – har Frisk sökt förmedla allvaret i den situation naturen och mänskligheten nu tycks befinna sig i.

En central tematik i flera av dessa verk är den stora mängd fågelarter som dött ut de senaste 500 åren. Den första offentliga manifestationen i raden av verk på temat var en utställning med titeln ”Utdöda fåglar” på galleri Kraftverk i Mjölby. Därefter följde en utställning och performance i Motala konsthall – ”Minnesmässa för utdöda fåglar” – av vilken delar levde vidare i en mindre installation – ”Temporär kenotaf” – på JR konsthallen i Linköping. Verk från utställningarna har även visats på Norrköpings Konstmuseum som del i en samlingsutställning.

I arbetet med dessa utställningar växte tanken fram om en mer varaktig verk i form av en minnessten för utdöda fåglar. Projektet har kunnat realiseras genom stöd från regionförbundet Östsam och Finspångs kommun där minnesstenen nu finns i Bruksparken.

Minnesstenen

Fåglar har länge valts som symboler för olika centrala företeelser i människans tillvaro, födelse, död, fred, olycka och så vidare. Dronten (Raphus cucullatusutdöd på 1680-talet), vars namn finns med på stenen har kommit att bli en populärkulturell symbol för just utdöda arter. Av alla nu levande fågelarter står närmare 13 % inför hot om utrotning (1244 av 9856 enligt webbsidan the Sixt Extinction, 2012) och under de senaste 500 åren har ett stort antal arter av fåglar redan dött ut. Enligt the IUCN Red List of Threatened Species uppgick år 2012 antalet till 132 stycken, exklusive underarter. Namnen på dessa 132 arter har graverats på en plakett av rostfritt stål som blivit fäst vid en ca 85×75 cm, ca 300kg tung, massiv granitsten. Minnesstenens enkla och strama utförande har valts för att i möjligaste mån undvika att skymma verkets innehåll: de utdöda fågelarterna. Här finns inga förskönande visuella omskrivningar eller illustrationer utan endast var arts latinska namn, ett namn givet av människan och i de allra flesta fallen en existens fråntagen av människan på grund av vårt agerande.

Vi bygger monument över enskilda personer men minnesmärken över utdöda djurarter lyser med sin frånvaro. Konstnärens förhoppning är att minnesstenen skall väcka tankar om naturen, vår plats och del i den samt skapa en sekulär plats för kontemplation.